Dagen D 2/12 2010

| Allmänt

Dagen D 2 dec 2010

Det var ingen rolig bilfärd ner till Ystad, jag funderade många gånger på om man skulle vända hem igen!
Men jag stålsate mig mot vädret och körde sakta men säkert.
8:00 var tiden jag skulle vara på MVC i Ystad för flödes kontroll. En kvart innan stod jag och väntade på att dom skulle öppna.
När jag ligger där på sängen med skärmen framför mig och väntar på att "syster" ska säga att allt ser bra ut funderar jag på om det är en liten flicka eller pojke som ligger där poch myser i min mage!
Och så blir jag avbruten i mina tankar, "syster" säger att hon inte får något bra flöde... och vill att en läkare ska kolla på det. Jag går upp på förlosningen får ett rum blir uppkopplad till en CTG maskin och sen lämnad där. En timme senare kommer doktorn. Det blir en flödes kontroll till. Men han är inte heller jätte nöjd och skickar mig tillbaka till MVC för en tillväxt kontroll.
Jag går först ner och lägger mer pengar på bilen och ser då att det sitter en lapp på bilen "Jag har blivit påbackad", men killen lämnade alla sina uppgifter så det var snällt!
 Upp till "syster"  igen. Veckan innan låg tillväxten på -30% och bara en vecka senare har det ökat till -36%.
Tillbaka upp på förlosningen, uppkopplad igen på CTG:n och inväntar doktorn. Klockan är nu ca 13:30 och doktorn bestämmer att jag ska läggas in för observation. Barnmorskan berättar att jag ska få ett eget rum på BB men det är inte ledigt innu, ca15:00 får jag mitt rum.
Henrik har varit nere med lite kläder och tandborste, men åker igen för han ska ju jobba.
Jag har fått en 14 tums tv och ligger och tittar på den när de nya doktorerna kommer in och hälsar på det har varit personal byte. JAg ligger fortfarande uppkopplad till CTG:n. Vi pratar lite allmänt sen går dom. Vid fyra tiden kommer Barnmorskan Karin in vi pratar lite frågar om jag vill ha middag mm. Då kommer doktorn in och berättar att dom vill ta ut bebisen helst ikväll om det är OK för mig. Det var ju inte vad jag hade väntat mig, men jag ger mitt medgivande.
Jag ringer Henrik och stor gråter av chocken. Han och mamma kommer ner direkt. Kändes jätte skönt att ha mamma där också!
Karin berättar att jag inte får äta något nu på hela kvällen och även lite om vad som ska hända.
18:30 då kommer plötsligt doktorn in och säger att det är dax att göra att iordning för det planerade kjesarsnittet. Karin kommer in och jag får plocka av mig alla smycken och jag får byta kläder. Jag får en veflon, där dom sen ska sätta droppet! Jag fick även kateter och det var inget kul alls.
Sen var det bara att bli ner rullad till operations salen, Henrik var med mig hela tiden. Även mamma fanns där i rummet brevid. I ca 20 min försökte sen narkosläkaren sätta ryggbedövning på mig, han sa till mig att jag var ju lite överviktig och hade även en svår rygg att sticka i. Det gjorde jätte ont. Men till sist sa han att det fick räcka och att det var lättare att söva mig, men han bestämde sig för att fösöka EN gång till, och då klarade ha det. Så skönt det var vilken lättnad hela jag slappnade av. Sen var jag lite flummig hela tiden.
21:03 kommer lill prinsen Milo ut 1800g och 42 cm lång!
Han var ju väldigt liten och lungerna behövde hjäp, man satte ett motstånd som han fick andas i det kallas cepap.
Vid halv tolv tiden fick jag äntligen komma tillbaka på BB och se honom, man la han på mitt bröst.
Vilken glädje!
 Vilken dag 8:00 kontroll 21:03 mamma!
Då visste man ingenting av vad som skulle komma här näst!



Kommentera inlägget | 0 kommentarer



Tack Anna!

| Allmänt

Tack Anna.

Fick denna dikt på facebook här om dagen, så perfrkt, helt underbar!

♥ Var inte arg lilla mamma
jag var tvungen att gå.
Till slut så orkade inte mitt hjärta
...att slå.

Älskade pappa,
mitt liv blev så kort.
Ta hand om varandra,
när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter
och det finns ingen tröst,
men lyssna till era hjärtan
och känn mig i ert bröst.

Jag finns inte bland er,
men jag finns ändå.
Jag hör era böner
och älskar er så! ♥
 



Kommentera inlägget | 1 kommentarer



Mitt Ängla Barn!

| Allmänt

Mitt Ängla Barn!

Varför ska man blogga? Vad skulle man skriva om? Vem skulle få läsa? Vem vill läsa?
Alla dessa frågor undrade jag över för några månader sedan när jag var en helt vanlig tjej.
Men idag ser jag det på ett helt annat sätt.

Det har nu gått 6 dagar sedan jag förlorade min son!



Kommentera inlägget | 2 kommentarer