22 22 22 22 22

| Allmänt
Den 22 för 5 månader sen togs vår lilla älskade son Milo ifrån oss! Det har gått fort men ändå så sakta, var har tiden tagit vägen? Och oj är vi redan i maj! Tankarna är många och saknaden är enorm den kommer ALDRIG förändras, precis som att vi ALLTID kommer älska vår Milo lika mycket som alla andra föräldrar älskar sina barn!
Det är en fin dag om än lite blåsig, men inte vill man gå ut för det! Tur man har hund som tvingar en lite han måste ju ändå få komma ut  på sina turer.

Mamma och Pappa älskar dig Milo! ♥

Härlig söndag på er alla!

En tur med hunden sen täcket över huvudet!



Kommentera inlägget | 2 kommentarer



Det "vanliga" livet!

| Allmänt

                                                                  Det "vanliga" livet!


Jag har fått en del kommentarer om att komma tillbaka till vardagen... Vilken vardag? Vems vardag?
Jag undrar om jag blivit lurad eller är jag dum i huvudet? Jag trodde faktist att DETTA var min vardag,
jag KAN INTE backa bandet och få det ogjort.... hur mycket jag än vill...
Det är väldigt viktigt att folk förstår att jag/vi kommer ALDRIG bli som vi var innan eller komma tillbaka till DEN vardagen. Vi har en ny vardag men en son som är i himlen som vi ändå älskar över allt!
Vi kommer alltid ha mist ett barn nu, om 10 år och om 50 år GLÖM ALDRIG DET!
Men kom också ihåg att VI HAR ett barn som heter Milo! Vi kommer aldrig sluta prata om honom!

DETTA ÄR VÅR VARDAG! DETTA ÄR VÅRT VANLIGA LIV!

Och vi håller på att lära oss leva med det!



Kommentera inlägget | 5 kommentarer



Då var det dax!

| Allmänt

 
                                                                     Första dagen!


Då hade dagen kommit som jag fruktat såååå länge, jag skulle börja jobba! Det som igentligen är värst är ändå tanken på att det Var ju inte så här det skulle bli.
Jag skulle ju sprudla av liv när jag skulle börja jobba igen. Men tyvär så finns inte den känslan alls.
Men så tacksam jag ändå är för att jag har så fina kollerger och chef som förstår att allt inte är toppen och att jag inte är super glad alltid. Bara att höra att dom gärna vill ha en där känns så bra.
Jag hade givetvis svårt att somna och att sova, låg länge och vände och vred mig i sängen, somnade men sov dåligt. Vaknade tidigt och låg länge och halv sov. När jag sen kom upp kändes det bra. På väg i bilen kommer hjärtklappningen. Och den varade hela dagen igenom....
Jag hade igentligen inga direkta uppgifter denna dag men lite som gärna fick göras och det kändes bra att ändå göra lite nytta. Vissa saker som att svara i telefon och ta emot kunder som kom in fick jag själv bestämma om jag ville ta emot. Varje gång dörren gick eller telefonen ringde gick pulsen upp till 700....
Men jag kände att jg ville försöka så jag tog någar kunder både som ringde och som kom in, det kändes bra att kunna underlätta för mina kolleger också.
Dammade några hyller och tvättade lite handdukar han jag också med.
Efter fyra timmar var jag helt slut i huvudet, då var det dax att köra hem.
Så allt som allt gick det ändå bra.




Kommentera inlägget | 1 kommentarer