Och så var det där med namn!

| Allmänt
Haha ja det är ju roligt, om man har något namn vill säga!

Namnen vi hade passade inte lillebror när han kom ut. Och som det är nu kommer vi inte överens om vad han ska hetta.
Jag har ju skat Neo men när han kom var han ingen Neo, men det har han blivit nu.
Henrik vill Anton men det vill inte jag. Och vi kommer inte på några andra namn.

Men som tur är har vi ju min systers man som för jag tror det var 12 år sedan kom på namnet Tulpan-Erik, och det har då alla pojkar bland mina syskon som inte haft namn fått. Argumentet var: Kan man hetta Ros-Marie kan man hetta Tulpan-Erik.

Så Tulpan-Erik är det för tillfälligt.
Men sen kom kära Palle på ett namn till: Lars-Elvis! Och ja varför inte!

Lars-Elvis Tulpan-Erik, jodå så får det bli! (För nu iaf)




Sover så gott i vagnen nu! ♥



Kommentera inlägget | 9 kommentarer



fortsättning på igångsättningen.

| Neo
Sovdos var det ja........

Fick ju en så kallad sovdos på måndagkvällen/natten. Och klockan belv tisdag och timmarna gick äntligen morgon och BM kommer in för att kolla läget.
Då möts hon av en totalt utmattad Angelica liggandes i sängen och har ingen ork att rör på sig.
Jag var totalt utpumpad, i sov dosen är där brikanyl och det kan ge hjärtklappning. Vad jag då inte tänkte på när dom gav mig detta på kvällen var att jag får väldigt lätt hjärtklappning.
Jo så att e.... jag hade hjärtklappning en "Allan" HELA natten och kunde inte sova en enda sekund.
Så jag som skulle va utvilad och fit för en förlossning vad istället sjuk av trötthet.
Man kollad mig iaf om något hänt under natten och jo lite hade hänt. Men i med jag var så trött så var det meningslöst att ta hål på vattnet för jag hade inte orkat föda. Det hade troligen slutat i snitt.
Bm hämtade doktorn och det blev bestämt att vi skulle få premission tills på onsdag kl 8,30.
Sakt och gjort vi åkte hem för att vila upp oss sova i egen säng och bara vara tillsammans.
Jobbigt att inte få ut honom den dagen heller men SÅ skönt att få komma hem och vila, sova.

Och faktist jag kunde sova någon timme i stötten även om verkarna kommer tättare och kraftigare för var timme som går.

Klockan går och vi kör tillbaka till BB i ystad. När vi kommer upp på avdelningen får vi sitta ner i väntrummet, det var fullbelagt på förlossningen så vi fick vänta en stund. Där va en ny förlöst på väg över till BB.
Det tog ca en timme innan vi fick ett rum och sen trffa läkaren för ny kontroll. Eller igentligen var det ju barnmorskan som gjorde kollerna på mig var gång. Hon kollade hur mycket jag var öppen mm och konstaterade att det skulle gå fin fint att ta hål på hinnorna nu, läkaren kom och det blev bestämmt.
Någon gång vid 11 tiden tog dom vattnet. Inte långt efter blev verkarna kraftigare och kraftigare ca  en och en halv timme efter har jag så ont vid värk att jag kan inte prata, bara skriker gråtande och hänger hjälplöst runt halsen på Henrik.
Stackaren vet inte vad han ska göra men han va där för mig iaf. HAde jag kunat prata så hade jag tvingat dem att snitta mig, den smärtan var fruktansvärd jag var påväg ur skinnet så ont det gjorde.
Då försökte vi oss på lustgasen andas andas andas inget händer känner ingenting. Då sätter BM upp den på fullt, andas andas, och jo lite lite försvinner jag smärtan finns kvar med jag är lite borta.
När verkarna började eskalera så bestämmde jag mig  för att jag ville ha precis vad som för att slippa smärtan och Epidralen var beställd det var ringt efter en narkosläkare, men det tog ju lite tid innan han kom.
Jag och lustgasen tills han kom!
Himmelskt, det är det ända jag kan tänka när EDA´n tog fart. Oj oj oj det var SÅÅÅ skönt.
Jag förstår inte att man hellre har ont, nej det gör jag inte men men det är ju jag.

Nu har ju klockan då ca 14 och jag var öppen ca 7-8cm. Uppe och går och sitter grensle och svajar och sitter på U pallen, uppe igen, grenslar igen.
Bm kollar igen och är nu öppen fullt, bara att invänta krystverkarna och det tar inte så lång tid innan dom kommer.
Ca 17 ser BM att lillebror är lite stressad och jag får då lägga mig i den traditionella förlossnings sängen, nu kommer det fulla kryst verkar och det är dax att ta för kung och forsteland. Och så säger Bm stopp vänta lite vänta vänta, och nu kan du krysta igen, förvirrande ja....
Jag blundar och trycker och tar i dåsäger Bm titta nu titta nu nu kommer han. 17,51 kommer lillebror ut och upp på min mage blodig och dan men gud så skönt så fin och med en bra stämma redan.
I denna stund då jaa gråter glädje tårar kommer jag att tänka på Milo, inte så konstig kanske för dom är så lika. Men jag kommer ihåg att jag ligger och pratar med Milo i tankarna.
Sen kom resten av sig själv och Henrik fick klippa navelsträngen. Och efter det var det dax för sy kalas mindre roligt men ett onödigt ont.
Inte så mycket men tillräkligt för att kännas nu efteråt. Väldigt mycket till och med. Men men fick ju något väldigt fint utav det !

Här har vi underverket, välkommen ut Lillebror!



♥Milo♥Lillebror♥




Kommentera inlägget | 0 kommentarer



Långt om länge!

| Neo
Så nu sitter jag här med lite tid för att skriva. Jag tänkte att jag skriver så långt jag orkar och hinner.

Igångsättning.

Måndag morgon och vi hade fått tid kl 8.30 på förlossningen i Ystad. Efter bedömning och samtal med läkaren om för och nackdelar med igångsättning, stod det klart. En timme senare hade dom gett mig gelen och kört en CTG kurva för att se så lillebror mådde bra.

Nu var det ju bara till att vänta. Läkren som vi pratade med sa till oss att när gelen var på plats och kurvan körd så skulle vi inte sitta där och uggla upp. Nej då vi skulle ut och röra på oss få friska luft och hjälpa allt på vägen.

Sakt och gjort. Vi gick ner på stan en runda åt lite, tittade i affärer. Vi köpte två pyamasar (stavning) till lillebror. En som är vit med massa grodor på och en som är grön med en groda på jätte söta. Och en tjockare mössa med öron. Väldigt söt!
Sen gick vi och köpte lite gotter och några tidningar för att ha och roa oss med.

Vi skulle vara tillbaka kl 16.00 för att kolla hur igångsättningen framskred. Då skulle dom även ta beslut om jag behövde en ingektion till av gelen. Imed att jag har fått snitt innan är man lite försiktig så att det inte ska bli påfrestat för mycket berättar man och bestämmer att det inte behövs med gel just nu.

Vid detta laget har jag ganska bra förverkar men inget som inte är hanterbart.
Senare på kvällen görs en sista koll för dag hur pass öppen jag är, 3,5 cm töjbart. Man bestämmer sig för att ge mig en "sovdos" så  jag kan få samla kraft och sova. Så jag är utvilad till själva utdrivningen. 

fortsättning följer....

Dax att sova lite innan lillebror vaknar.  


Kommentera inlägget | 0 kommentarer