Fångad i min egen kropp

| Allmänt
Jag är inte helt deprimerad jag är bara nedstämd.
Jag har ingen riktig ångest bara ångest kryp i kroppen.
Jag har ingen social fobi bara rädslan av att få en oros attack i magen.
 
Detta ÄR inte jag, hur tog detta sig in i min kropp och hur kan jag låta vissa saker, handlingar och personligheter förvärra detta "ting".
Jag vet inte, kan inte....
Att vara 30+ och känna noll kontroll över sin "inre" kropp är fruktansvärt.
 Var gång jag får frågan "allt bra idag" svara jag numera ärligt. 
Om de inte är bra får jag oftast en blick och ett "usch tänker på duf och hoppas de känns bättre snart"...
Ja det hoppas jag med.....
 
För vet ni när jag mår bra då äter jag MEN när jag mår dåligt 
ÄTER JAG ÄNNU MER
 
 
 
Detta är mitt sätt att bromsa om något är på gång och att visa att det ÄR okej att vara deprimerad och det ÄR okej att prata om de.
 



Kommentarer






Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: